My Ida Emma

En an de största farirna i det andliga livet är självförakt. När vi säger: "Om folk verkligen kände mig så skulle de inte gilla mig", väljer vi en väg in i mörkret. Ofta för vi för oss att självfördömelse är en dygd som kallas ödmjukhet. Men ödmjukhet är egentligen motsatasen till självfördömelse. Det är att tacksamt vara medveten om att man är dyrbar i Guds och att allt som man är och har är en ren gåva.
För att ta oss förbi självföraktet måste vi ha mod att lyssna till den röst som kallar oss Guds älskade söner och döttrar, och att alltid vara fast beslutna att leva i den sanningen.