My Ida Emma

Jag upptäckte en sak härom dagen. Jag har under flera år vart en storgråtare. Jag har gråtait när jag sett på film, vid förböner och så fort jag blivit lämnad ensam har tårarna kommit.
Jag såg en riktigt sorglig film i lördags som berörde mig och vanligt vis skulle jag sitta och tokgråta men de gjorde jag inte. Inte heller idag när det var en hund som blivit mördad på filmen vi såg på religionen grät jag.
Jag har upptäckt att sen nyårslägret så har jag haft lite av en inre frid inom mig, ett lugn. Jag är rätt så lycklig nu och de som förut gjorde mig ledsen har jag lärt mig att hantera. Till och med den olyckliga kärleken jag känt har jag lämnat bakom mig. Det känns så otroligt skön just nu. Människorna jag träffade gjorde underverk med mitt liv. 

Amen