My Ida Emma

Nu är jag nere i en svacka igen. Den lycka jag har fått känna på i sommar är som bortblåst. Självförtroendet är på botten, oron är skyhög och ångesten börjar sakta lägga sig över mig. Jag hatar att må så här. Allt känns hopplöst, ingeting kan hjälpa mig hur mycke det än försöks. Jag ksa ta ett steg itaget men nu känns det som att det blir alldeles för många steg jag måste ta.  Och stegen känns för stora. Jag kommer att såra människor och jag vet inte om jag klarar det. Eller det har jag redan gjort. Varenda gång jag sätter mig och mina känslor först så kommer någon till skada. Därför tänker jag inte så ofta på mig själv och mina behov. Och detta beslut får mig sakta att gå under om jag inte tar tag i det.  Och jag trodde att det här beslutet skulle få mig att känna mig bättre men i stället vart allt sämre och jag vet inte vad jag ska göra. Ska jag sätta mig själv i första hand eller ska jag försöka att inte såra nån och dölja hur jag egentligen mår?? Jag har ett svårt beslut att fatta och jag vet att hur jag än gör så är det folk som har invändningar. Så snälla låt mig slippa höra dom, jag har det nog tufft som det är utan alla åsikter om mitt liv.

Bless U