Hampe
Ligger har i min säng och tänker på alla de stunder jag varit riktigt lycklig och kommer alltid tillbaka till den veckan som förändrade mitt liv mer än nånsin. Jag saknar Hampeveckan såå otroligt mycket, under den veckan försvann stenen i mitt bröst, under den veckan mötte jag Gud på ett sätt jag aldrig mött honom tidigare och den veckan blev jag kär på riktigt. Jag kommer alltid att se tillbaka på den här tiden som en av de underbaraste ögonblicken i mitt liv. Nu i dessa dagar känns det bra att kunna känna en liten del av känslan jag hade där, all gemenskap och samhörighet. Jag kände mig aldrig utanför där. Jag skulle så gärna vilja gå tillbaka till den tiden och aldrig låta den försvinna.
Aldrig låta honom försvinna. Det kan vara det dummast jag någonsinn gjort att aldrig ens prata med honom och ändå känna allt detta för en person jag inte känner. Det kändes som jag lämnat en stor del av mig själv kvar när jag åkte därifrån. Och det hade jag oxå, jag kommer aldrig att träffa honom igen och ändå kan jag inte gå vidare det är otroligt jag vet. Jag måste gå vidare men det är inte lätt. Jag tror han alltid kommer finnas med på ett hörn.
Miss U all at Hampe 2007
Bless U
Aldrig låta honom försvinna. Det kan vara det dummast jag någonsinn gjort att aldrig ens prata med honom och ändå känna allt detta för en person jag inte känner. Det kändes som jag lämnat en stor del av mig själv kvar när jag åkte därifrån. Och det hade jag oxå, jag kommer aldrig att träffa honom igen och ändå kan jag inte gå vidare det är otroligt jag vet. Jag måste gå vidare men det är inte lätt. Jag tror han alltid kommer finnas med på ett hörn.
Miss U all at Hampe 2007
Bless U
Kommentarer
Trackback
