Does anybody hear her?
När jag satt i bussen på väg hem började jag att tänka på hur enormt lycklig jag är nu för tiden. För tre år sen kunde jag bara drömma om detta liv. Då dyker Casting Crowns låt "Does anybody hear her" på i min lur och tar mig tillbaka de tre åren i tiden. Jag förståd inte hur jag kunde må så otroligt dåligt utan att någon såg det, att någon märkte det. Och vid den tiden gick jag i nian, hela min skolgång var hemsk men det var under högstadiet allting hände, de vännerna jag lyckats skrapa ihop övergav mig, mina föräldrar skildes pappa la skulden på mig (vilket jag glömt, mamma var så snäll att påminna mig här om dagen), jag flyttade ifån huset jag bott i sen jag var 9 månader, mor min skaffade en ny mitt i allt annat elände, fram tills detta hade jag nästan haft henne på min sida nu fick jag klara mig själv. Jag började bara må sämre och sämre, tynade bort framför ögonen på alla men ingen såg de. Jag försökte dölja det bra och tydligen gjorde jag ett utomordentligt jobb. Men jag tycker att nån borde ha sett igenom mitt skal, sett att jag inte orkade, att jag ville göra slut på eländet.
Den vintern kom hon, min räddande ängel. Hon hade valt att göra sin praktik här i Älvsbyn och skulle stanna i fyra veckor. Jag umgicks med henne varenda dagen under den perioden, jag hade funnit en vän som jag kunde lite på. Hon åkte hem och jag började åter igen må piss. Den följande sommaren var den bästa i mitt liv. Ängeln tog med mig på läger, hampeveckan. Under den veckan fick jag uppleva ett under, under ett kvällsmöte togs sten en bort från mitt hjärta, jag gick och tog förbön den kvällen, efter det grät jag floder, jag hade inte gråtit inför någon på drygt 10 år och det kändes så skönt att släppa ut allt. Nu för tiden gråter jag nog jämt, vi varje förbön jag tar. Jag är en riktg lipsill, kanske att jag fortfarande har smärta som måste ut.
Jag har sedan dess åkt på flera läger och aldrig har jag känt sån kärlek som finns på dessa läger. Jag kommer aldrig gå tillbaka på samma väg, aldrig någonsin och varför skulle jag, jag har vänner jag kan lita på, vänner som ställer upp, vänner som ser när något inte är rätt. Jag har världens bästa vänner och jag hoppas jag aldrig mister er.
Min ängel är den jag kan tacka för Hampe, mitt liv kan jag tacka Jesus för. Utan någon av dom skulle jag nog inte sitta här och skriva detta inlägg. Älskar er båda <3
Jag vet att jag kanske tjatar om denna historia men genom att berätta och skriva av mig mår jag bättre. Jag lägger upp videon så ni kanske förstår bättre vad jag snackar om.
"My Jesus bled and died for my sins"
Drive me close
Sen handlade vi och åkte till momo där vi snodde hennes bil för att öva lite, tänkte om jag pluggar på de jag ska göra följande lektion så går den betalda undervisningen lite snabbare och jag kanse hinner innan lovet. Men vi får se...
Jag var väl rätt så bra, kunde backa rakt och i kurva och lite senare med Bengans hjälp så kan ja nu även backa in i en fickparkeringsruta med lite övning så kanske jag klarar bäde backning och inkörning, parkering är något av de värsta jag vet när det gäller bilkörning.
Såg se upp för dårarna alldeles nyss, jag vet inte hur många gånger jag sett den men den blir aldrig dålig, lite som mitt stora feta grekiska bröllop. Nu ligger jag i sängen och tittar på helens små underverk och tänkte nog somna in till den.
Dagens Text: Gemenskapen, en hjärtats egenskap
Gemenskapen är resultatet av att vi gör andras angelägenheten viktigare än våra egna "Tänk inte bara på egat eget bästa utan också på andras" Fil 2:4. Frågan är därför inte: "Hur ska vi skapa gemenskap?" utan: "Hur ska vi utveckla och ge näring till våra öppna hjärtan"
Helgen är här...
Städa rummet
Fysisk arbetsmiljö
Filmanalys
Mönsterkontruktion
Fålla kavajen
Historia uppgift
Dagens Text: Gemenskapen som får stöd av ensamheten
När vi låter vår ensamhet leda oss in i avskildheten kan vi glädjas över andras avskildhet. Den rotar oss i vårt eget inre. Istället för att tvinga oss att jaga efter den som kan ge oss omedelbar tillfredställelse, hjälper avskildheten oss att bejaka vårt eget centrum och ge andra mod att bejaka sitt inre. Våra ensamheter blir pelare som tillsammans bär vårt gemensamma hus. Ensamheten stärker alltid gemenskapen.
Dagens Text: Rösten i avskildhetens trädgård
Det är inte lätt att leva i den goda ensamheten, eftersom vi är så otrygga och rädda att vi lätt blir distraherade av allt som tycks lova oss omedelbar tillfredställelse. Ensamheten ger inte omedelbar tillfredställelse, för i ensamheten möter vi våra demoner och laster, vårt begär och vår vrede, och även starka behov av att bli uppmärksammade och accepterade. Men om vi inte springer vår väg möter vi även Honom som säger: "Var inte rädd, Jag är med dig, och jag ska leda dig genom den mörka dalen."
Låt oss ständigt återvända till avskildheten.
Dagens Text: Längtan efter den fullkomliga kärleken
Hur kan vi då leva utan att ta till våldhet? Vi måste börja med att göra klart för oss att oroliga hjärtan som längtar efter fullkomlig kärlek endast kan finna den i gemenskapen med Honom som har skapat dem.
Casting Crowns
Distansförhållande...
...det är vad Terese kallar mitt pendlande till alunda och furuhöjdskyrkan. För er som inte visste det så åkte jag tillbaka till alunda den här helgen. Jag är såå otroligt glad att jag åkte, jag behövde det trots att jag inte varit hemma så länge. Nu är det ju inte min förtjänst att jag dök upp där i torsdags utan alla underbara människor som sponsrade min resa, löw ya.
Distansförhållanden han vara svåra, att inte träffas så ofta tar väldigt mycke på krafterna och humöret. Men såå mycket mer underbart det blir när man får träffas sen, vilken hetta som utspelar sig. Jag hade under min hemmavistelse börjat tvivla på mina val, inte på Gud eller dopet, bara mina val. Fram till skolan började mådde jag riktigt bra, men när första skoldagen gått hade kicken försvunnit, lite sorgligt. Jag skrev om detta på facebook och fick massa respons att det vara bara att kämpa på, att jag klara det. Jag har aldrig fått sånna kommentarer innan nyår och jag blev riktigt upplyft, det finns dom som faktiskt bryr sig om lilla mig.
Jag har fått ett nytt hopp med den här resan på många sätt. Jag vet att jag alltid är välkommen där och att det finns personer jag kan prata med som förstår mig och som jag kan lita på. Det har inte varit självklart för mig förut, inte på samma sätt. Jag är så enormt tacksam för allt jag varit med om den här helgen, kan inte vänta till nästa gång vi ses.
Dagens Text: Skapa utrymme
Att på grund av ensamhet klänga sig fast vid en annan är krävande och blir efter en tid destruktivt. Om kärleken ska få en chans måste vi ha mod att skapa utrymme mellan oss, ett så stort avstånd att vi kan dans med varandra.
Dagens Text: Ensamhet
Att låta ensamheten bli något positivt kan vara en livslång kamp. Det krävs medvetna val i fråga om vem man ska vara tillsammans med, vad man ska studera, hur mamn ska be och hur man ska be andra om råd. Men de kloka valen hjälper oss att finna en ensamhet där hjärtat växer i kärlek.
17 Januari: Var dig själv
Det är viktigt att vi är medvetna om att vår kallelse ligger gömd i vilka vi är och var vi är. Vi är unika. Var och en har sin kallelse i livet att förstå det som ingen annan kan förstå, och att göra det just i sitt eget sammanhang.
Vi kommer aldrig att finna vår kallelse genom att försöka räkna ut om vi är bättre eller sämre än andra. Du är tillräckligt bra på det som du är kallad till. Var dig själv!
16 Januari: Att leva i hoppet
Alla de stora andliga ledarna i historien var hoppets människor. Abraham, Mose, Rut, Maris, Jesus, Gandhi och Martin Luther King levde alla med ett löfte inom sig som ledde dem mot framtiden, utan att de hade behov av att veta exakt hur den skulle se ut. Låt oss leva i hoppet!
15 Januari: Bygg inre broar
Alltså måste vi be oupphörligt så vi verkligen kan bli hela och helliga.
14 januari: Från ständigt tänkande till ständig bön
Måste vi vara offer för ständiga tankar? Nej, vi kan omvandla vår oavbrutna tankverksamhet till oavbruten bön genom att göra den inre monologen till en ständig dialog med vår Gud, som är all kärleks källa.
Låt oss bryta oss ur isoleringen och inse att Någon finns där innersta och vill lyssna i kärlek till allt det som fyller och upplyfter våra hjärtan.
Dagens Text: Kärlekens stilla röst
Detta är vad bön är. Det är att lyssna till den röst som säger "min älskade".
12 Januari: Tacksamhetens andliga disciplin
Så länge vi delar upp livet i händelser och människor som vi gärna minns och händelser och människor som vi helst vill glömma, kan vi inte se hela vårt jag som en Guds gåva att vara tacksam för.
Låt oss inte vara rädda för att betrakta allt som har fört oss hit - i förtröstan på att vi snart kommer att upptäcka Guds kärleksfulla hand i det.
11 Januari: Tillit i trapetsen
Vi måste ofta släppa taget i livet. Det är underbart att flyga, fri som en fågel, men om Gud inte finns där för att fånga upp oss, så blir det ingenting av det hela. Låt oss förlita oss på den store uppfångaren, Gud själv.
Bon Nuit
Dagens Text: Bortom självförakt
En an de största farirna i det andliga livet är självförakt. När vi säger: "Om folk verkligen kände mig så skulle de inte gilla mig", väljer vi en väg in i mörkret. Ofta för vi för oss att självfördömelse är en dygd som kallas ödmjukhet. Men ödmjukhet är egentligen motsatasen till självfördömelse. Det är att tacksamt vara medveten om att man är dyrbar i Guds och att allt som man är och har är en ren gåva.
För att ta oss förbi självföraktet måste vi ha mod att lyssna till den röst som kallar oss Guds älskade söner och döttrar, och att alltid vara fast beslutna att leva i den sanningen.
Gårdagens Text: Kliv över såren
Det kan vara bra att se dessa mörka känslor och utforska varifrån de kommer, men det kommer en stund då vi måste kliva över dem, lämna dem bakom oss och gå vidare.
Happy
Jag jobbar stenhårt med vikten, äter hela tiden och då menar jag hela tiden, blir aldrig mätt, jämt hungrig. Det är meningen att jag ska äta 1650 kcal om dan om jag ska gå upp de önskade kg, men som de sett ut de senaste dagarna så har jag nog gått över 2000 sträcket vilket kanske inte gör något än så länge men sen kanske jag borde hålla mig till de 1650 jag ska ha. Är det någon som har nå tips om hur man kan öka i vikt så hör av er!!!! Jag behöver all hjälp jag kan få.
Jag har oxå börjat med lite yoga och avslappningsövningar, innan Anton vaknar och det blir livat. Det är såå skönt att verkligen kunna slappna av hoppas nu att det håller i sig när skolan börjar oxå. Jag har märkt hur mycket stressen jag haft de senaste året har påverkat mig inte bara psykiskt utan även fysiskt. Jag har blir enormt svag, kan inte göra en enda armhävning. Jag köpte gymkort förra året så nu Lovisa Jauhiainen är det bara att vi masar oss dit och träna skiten ur oss.
Sammanfattningsvis så går mitt liv jättebra hittills, jag e bara så glad jag kan inte säga det nog ofta, jag har aldrig mått så här fantastiskt. Helt otroligt vad ett dop kan göra med en. Åh va jag är lycklig!!!!
Bless
Dagens Text: Ljus nog för nästa steg
Låt oss glädjas över det lilla ljus vi har och inte be om den starka ljusstråle som skulle ta bort alla skuggorna.
Bless
Dagens Text: Vänskapens Gåva
Vänskap är att vara tillsammans i glädje och sorg, även då man inte kan öka glädjen eller minska sorgen. Vänskap är en själarnas förening som leder till en ädel och sann kärlek. Vänskapen får hela livet att lysa. Saliga de som lägger ner sina liv för sina vänner.
Bless
Dagens Text: Andliga Val
Vi har ofta mycket liten kontroll över det som händer oss i livet, men vi kan styra vårt sätt att ta till oss det och minnas det. Det är just dessa andliga val som anger om vi lever med integritet.
Bless
Ett helt nytt liv
Nu har jag inte skrivit på väldigt länge, jag har varit på min livs resa. Den 27 dec åkte jag ner till arlanda. Julle kom och hämta mig. Åkte vidare till Furuhöjden där jag skulle tillbringa resten av året. Under dessa dagar förändrades väldigt mycke i mitt liv, inte nog med att jag funnit massa nya vänner så tog jag beslutet att börja det nya året på ett speciellt sätt, efter ett studium med Lasse så bestämde jag mig för att döpa mig. Nyårsnatten stod jag där i dopgraven och lämnade hela mitt liv i Jesu händer. Vilken frihet, vilken lycka. Det var helt otroligt, jag har aldrig någonsin upplevt något så underbart. När jag tog detta beslut valde jag oxå att lämna vissa saker bakom mig såsom min grundskole tid vilket var ett h*lvete för min del. jag har oxå valt att nu helt avstå från alkohol något jag ägnat mycke tid till sen jag fyllde 18, jag har haft enormt mycke skuldkänslor varje gång jag druckit och det är något som jag vill ha förbi. Det finns även andra beroeenden jag har klippt banden till. Genom dopet fick jag en helt ny styrka, en sty´rka jag inte känt förut, jag kan göra vad som helst och inget kan stoppa mig. Jag vet att jag kanske måste offra vissa saker men de känns inte som något problem just nu. Jag har hittat en styrka och den kommer inte att försvinna den kanske kommer att tonas av ibland men aldrig försvinna och när jag känner mig nere så vet jag vilka jag kan prata med, det känns jätteskönt.
Jag har blivit en ny bättre människa och jag hoppas att mina vänner accepterar det och inte försöker få tillbaka mig till de gamla livet.
Jag har även efter detta lägret insett hur dåligt jag mår fysiskt, jag har ingen ork längre. Så jag har nu bestämt mig för att börja ät aoch träna sunt. 10 kg ska jag ha gått upp innan året är slut vilket inte blir lätt men jag ska inte ge upp. 2-3 ggr i veckan ska jag besöka hälsans hus för ett gympass. Sen när det blir lite varmare ute ska jag oxå börja ta lite joggingpass, får ta promenader så länge.
2010 år året My Ida Emma Olsson kommer att förändras.
Nyårslöften:
Ingen alkohol
10 kg
Mer Jesus
Sätta mig själv i första hand
ps. Min bror trodde jag hade gått med i Jehovas, vilket jag inte har, jag döpte mig i en helt vanlig (underbar) kyrka. Inte någon sekt!! Ville bara klargöra de. Far min trodde samma sak.
Bless
