My Ida Emma

Ordet gemenskap har många klangbottnar, en del positiva, en del negativa. Gemenskap, trygg samvaro, kan få oss att tänka på trygg samvaro, måltider tillsammans, gemensamma mål och gladda fester. Vi kan också få associationer till sekteristisk slutenhet, innespråk, självgod isolering och romantisk naivhet. Men gemenskap är främst en hjärtats angelägenhet. Den föds ur den djupa insikten att vi inte lever för oss själva utan för varandra.
Gemenskapen är resultatet av att vi gör andras angelägenheten viktigare än våra egna "Tänk inte bara på egat eget bästa utan också på andras" Fil 2:4. Frågan är därför inte: "Hur ska vi skapa gemenskap?" utan: "Hur ska vi utveckla och ge näring till våra öppna hjärtan"