Höstdepp

Nu är hösten här på allvar och med det kommer ofta tröttheten och nedstämdheten. De är då man ska tänka tillbaka på sommaren och allt galen man hitta på. Eller tänka tillbaka på tiden som bara flöt förbi, vårmässan, modevisningen och vännerna man kanske inte träffar lika ofta. Det är minnena som betyder, som gör en glad, som på minner en om att man inte är ensam.

Jag har också börjat träna och röra på mig mer för att fysiskt börja må bättre. Jag blev så less på att inte orka nått. Jag kollade upp min fysiska ålder och den var 17+, så ska det inte vara de är nästan dubbelt min ålder. Jag har också börjat äta mer och oftare för att för hoppningsvis kunna gå upp i vikt och trivas mer med mig själv.


 

Jag tänker inte låta den här hösten bli som alla andra då jag bara sitter inne eller ligger i sängen, nu är det förändring pågång!! Jag har ju oxå gjort lite förändring på bloggen, förändring överallt.


Bless

Kaos

Ingenting tycks gå som planerat, vill flytta NU!!
Men bilen håller inte för den resan
Har ingeting att frakta grejorna i
Ja har alldeles för mycke grejor som ska med
Jag har alldeles för mycke som inte är inköpt
Ja har inte fått nåra svar från mina jobbansökningar

Jag håller på att bli galen, jag saknar vännerna!!


Fy på mig

Nu är det väldigt länge sen jag skrev, har dels berott på att jag inte orkat, haft nått behov och har inte kunnat. Jag har varit borta sen 4 juli och rännt över hela sverige. Nu är jag hemma ett kort tag innan jag åker till österby på obestämd tid för att arbeta och bo.

Snart är sommaren förbi, men denna sommar kommer bli ihåg kommen. Har haft såå enorm roligt näst intill hela tin. Bilder finns på facebook.

Nu ids ja int skriva mer, ska på auktion.


Bestraffning

Jag kom att tänka på en sak idag när jag såg mig i spegeln. Att vara tjej är att bli bestraffad hur man än ser ut. Man ska vara snygg men inte för snygg, man ska vara smal men inte för snygg, man ska vara trevlig men inte för trevlig och så vidare. Vilket betyder att man aldrig kan bli perfekt. Så därför alla tjejer, sluta försöka vara perfekt och försök vara dig själv istället.


Afraid

Jag är rädd, ärligt talat livrädd
Jag vet inte vad jag ska göra
Detta är helt nytt för mig
Jag vet inte hur jag ska betee mig
Jag vet ingenting
Kan ingenting
Jag önskar jag visste
Önskar jag kunde



Bye

Hej sköna gröna människor. Nu har jag lov, så de så... har varit och äti surfisk hos momo och håller på att få ett fint tagentbordsavtryck i ansiktet om jag inte går och sover nu.

Så Lovisa Jauhiainen nu fick du ett inlägg äntligen.


Uppdat

För alla ni som undrar så tänkte jag bara göra en liten uppdatering i vad som händer i mitt liv just nu. Det var ju tänkt att jag sku arbeta för fullt med mitt projektarbete under lovet men så har det inte riktgt blivit. Nu är det tre dagar kvar och det som ska hinnas med är:

Fålla Lovisas brudklänning
Fodra och fixa snörning på Terese brudklänning
Fodra och fixa blixtlås på NN:s brudklänning
Skriva klart rapport
Scrapbooka klart bröllopsalbumet 
Sy en underkjol
Rita produktbilder
Mönsterkonstruktioner (inte nödvändigt just nu)

Dessutom måla om hela köket!!

Allt detta ska jag göra med en sjuk hund vid min sida. Jag vet inte om det kommer gå men jag hoppas...

Jo, jag åker ner till Ö-by helgen v. 16, ska bli ultraskojj. Om jag nu ska hinna denna lista så måste jag börja igår så vet inte när det blir nästa uppdatering.

 


...

Just nu skiter sig allt... Hoppas jag får nån ordning påt.

Jag gör en Jen, har inge bättre för mig

Någon som;

förstår dig: Jesus
du saknar: Alltid
du längtar efter: Always
du hatar: Japp, fast jag inte borde

Vem;
kramade dig senast: Mamma
pussade dig senast: De vet jag inte
ringde dig senast: Anton
ringde du senast: Lovisa
var hemma hos dig senast: Är aldrig hemma så har ingen koll :P
var du hemma hos senast: Moster

Har du;
några kärleksproblem: sku tro de
ätit något idag: eh, nä inte på hela dan, de jär väl klart ja har
pratat med någon idag: Jarå
gråtit idag: Faktiskt inte
skrattat idag: hahah

Jag;
är rädd för att bli övergiven: Jämt och ständigt
svär ofta: never ever
sjunger i duschen: Alltid, och högt :S
är en morgonperson: Helt klart inte, jag är en morningbitch
skulle kunna ha pyjamas på dig i skolan: De har jag haft
skrattar åt mina egna skämt: alltid!
vill ha barn: Självklart
skulle göra plastikoperation om det var ofarligt och gratis: Jag är nöjd med det Gud skapat

Har du:
hårförlägning: nixi pixi
glasögon/linser: nja, använder dom inte
piercingar: yes, öronen
tatueringar: bara bestående ärr
syskon: Tyvärr så måste jag kalla honom det
jobb: Inte för tillfället
för många vänner: skapligt
rymt hemifrån: förut
färgat håret: Yes som ung och dum
bra självförtroende: de ksn jag inte påstå
sagt "jag älskar dig" till någon: ja, men inte ofta
gjort något olagligt: klart
somnat i skolan: yes
Brutit ett ben: neej
Tappat bort dig i din hemstad: Antagligen som liten
sett en fallande stjärna och önskat mig något: Oui
gjort något som jag lovat mig själv att inte göra: Alltid
ljugit om var du är för dina föräldrar: Ja, men inte för att vara dum. Överaskningar
en hemlighet som ingen vet: Ja!!
varit på en blind date: njet
sovit en hel dag: japp
somnat gråtande: alldeles för många ggr.

Brukar du;
titta dej själv i spegeln: ja ;)
ha ångest: tyvärr ja
drömma mardrömmar: inte så ofta
klä dig i svart: ja, och?? 
hata folk: Tyvärr men jag gillar det inte alls, tar alldeles för mycke energi
lita på folk: vanligtvis inte

Sista person;
som du bråkade med: Bror
fick dig att gråta: Tom Waits
du delade en drink med: Lovisa sku ja tro eller Terese
som du slog på: vet inte
skrek på dig: Anton

Nu har man fördrivit lite tid i allafall.


...

Idag har jag prov på sveriges rättssystem, har absolut inte hunnit plugga.

Jag orkar inte mer, vill inte vara kvar

Mitt liv är så hektiskt det bara kan bli, ligger 11 veckor efter med kavajen vilket betyder att jag ligger 11 veckor efter med korsetten oxå, den ska vara klar till påsk och det enda jag hunnit e mönsterkontruktionen, jag kan bara hoppas att den passar för jag har verkligen inte tid att göra om hela konstruktionen, men jag tror att jag kommer hinna eller rättare sagt hoppas. Inte nog med detta, veckan efter påsk ska projektarbetet in, har inte hunnit göra klart en enda klänning och kan inte fortsätta förrän jag fått paketet på posten men resterande tyger som jag skickade efter för en evighet sen.

Imorrgon är det prov, på tisdag är det prov sen skall jag läsa ut en jane austen bok denna vecka, jag tänkte lsa den på bussen men är så slut så jag sover de timmarna istället. De senaste dagarna har jag gått och lagt mig väldigt tidigt, det är ju bara på ett sätt, blir utvilad men hinner inte med allt som måste göras. Veckan efter är det en eluppgift som måste in och ett historiaprov som måste göras. 

Efter påsk kommer livet kanske bli som vanligt igen hoppas jag, eller kommer iallafall inte behöva stanna på skolan till 17 varenda dag. Då är det bara en studentklänning, en balklänning, en mässa jag och mina klänningar ska medverka i och en modevisning som skall anordnas.

Nu är det plugg som gäller för min del och lite brudklänningssketching.

  

Sårad lök

När jag stod och hackade lök till middagen så kom jag och tänka på en sak jag hörde för ett tag sen, en liknelse mellan en lök och befrielse. Det kan låta lite konstigt men jag lovar att det kommer en poäng. För att nå befrielse och inre frid måste man skala lätta på tynden, skala löken. Efter varje skal man tar bort kommer smärta, tårar den processen kan vara smärtsam men den är för när det inte längre finns några skal kvar finns det inget som tynger ner dig i livet. Om man istället väljer att "behålla" löken som den är kommer smärtan ligga kvar och skalen öka. Skala din lök innan det är försent, innan den har vuxit fast inom dig.

Jag vet inte riktigt om jag fick fram poängen, det lät mycke smartare i mitt huvud men jag hoppas ni förstår.





Trög

Åh så dum jag är, mitt huvud fungerar inte över huvetaget alltså... åh va arg jag blir...

Orka...

Ork är något jag saknar just nu. Har kommit in i en vinterdepression, det är kallt konstant, har frusit varje dag hela dagen i flera veckor nu. Jag har världens tryck över bröstet som tynger ner mig. Det är typiskt, när jag äntligen har kommit igång med mitt liv så händer detta. Jag kan varken äta, sova eller koncentrera mig längre vilket gör att jag går ner i vikt igen och halkar efter i skolan mer och mer. Jag orkar inte må så här det tar för mycke av den energi jag inte har. Jag ligger i sängen hela tiden och tänker, tänker på saker jag borde göra men inte orkar och det får mig bara att må sämre. Men jag har hittat ett uppryckningsverktyg, lovsång. När ingen är hemma ljuder alla det olika prisningar genom mina datorhögtalare. Det kan vara skönt ibland, om jag ändå kounde ta med mig spotify vart jag än går. Nu har jag oxå fått megapanik över studenten. Att gå sista året på gymnasiet är ingen barnlek. Jag är 8 veckor försenad med min kavaj, har inte börjat på korsetten som snart ska vara klar och sen utöver det så har jag mitt projektarbete som ska vara klart om två månader, jag har en halv av tre klänningar klar och endast en modell. Jag har aldrig fått så dåliga betyg som jag får nu. Min inre värld faller samman. Då kan man ju tänka att det är ju snart över. Den 11 juni går jag ut som klar student, men sen då?? Jag ska söka lite ströjobb här och var men tänk om jag inte får nått. Ja hur ska detta sluta, jag hoppas att jag kommer leva lycklig i alla mina dar.


 

Var det fest eller??

Sitter hemma hos Lovisa och dricker upp det som blev över av vinet igår (alkofritt). Kvällen igår var väl inte riktigt som vi tänkt oss direkt. Vi var jättetaggade och sen blev det bara pannkaka av allt ihop vid slutet. Jag tror vi hade lite för höga förhoppningar som ingen riktgt kunde uppfylla, förhoppningar om Borås.

Kvällen började bra med god mat (trots att det kanske blev lite bränt) med Terese och Lovisa sen när folket började strömma in sakta men säkert kom festen igång, den blev väl helt okej men det var inte roligt att vara nykter band onyktert folk. 

När vi sen sku gå ut så till att börja med så höll tårna på att lossna bokstavligt talat, vi hade bestämmt oss för att gå in till stan, i högklackat i nån dm snö, jag hade såå ont. När vi då kom in var det inte många man kände igen, bara den snygga bartendern som förgyllde min kväll. Vi dansade och roade oss men hela tiden var det en massa idioter som sku emellan och fatta aldrig vinken. Det var den mest idiotfyllda vkäll jag haft där kan jag då säga.

Vi gick lite innan dom stängde och tog en taxi till lägenheten, taxikillen även han stötte på oss, men han va åtminstonne ingen idiot. Vi plockade undan lite, tog en resorb och la oss i sängen, småprtatde lite innan vi slummra in.

Så nu när jag sett vad alkohol kan göra med en människa så tror jag inte att jag kommer få några som helst problem att hålla mig nykter i förtsättningen. Jag blir rädd när jag tänker på vad den kan ha gjort med mig tidigare gånger. Nä hojja, de kommer dröjja en bra stund innan jag går ut igen.

 

Äre fest eller??

Imorrn blire klassfest hos finflossa Lovisa nästan hela klassen kommer, har verkligen längtat efter denna klassfest, vi hade väl en liten i Borås men detta kommer klå allt. Detta kommer bli min första alkoholfria fest sen jag fyllde 18 och jag har laddat stort, alkoholfria cider, alkoholfritt vin och sen en massa groggvirke jag ska köpa imorrn för att göra massa goda alkofria drinkar. Jag tror faktiskt jag kommer klara detta, så länge ingen är dum nog att spetsa nått för mig för har jag väl fått i mig alkohol kan ja inte sluta så hoppas alla sköter sig.

Jag och Lovisa har varit taggade hela veckan har planerat allt i minsta detaj. Vi ska och pimpa håret en aning imorrn med lite slingor, jag bli kul att bli ljusare igen. Hon ska göra bål och vi ka som jag nämde tidigare köpa virka så vi kan exprimentera ihop lite drinkar. Vi ska ha fett kul om du fattar vad jag menar:P

Och det bästa av allt. Vi är med på V.I.P listan på nattliv sen. Autografer kan jag skriva senare;)

Nu blir det sängen, ska upp tidigt imorrn, vissa har ju skola tidigt på morron. Swen blir det ju en sen kväll/natt så gäller att få sin skönhetssömn. Sover kanske på Lovisas soffa oxå imorrn om jag får ro.

  

Does anybody hear her?

När jag satt i bussen på väg hem började jag att tänka på hur enormt lycklig jag är nu för tiden. För tre år sen kunde jag bara drömma om detta liv. Då dyker Casting Crowns låt "Does anybody hear her" på i min lur och tar mig tillbaka de tre åren i tiden. Jag förståd inte hur jag kunde må så otroligt dåligt utan att någon såg det, att någon märkte det. Och vid den tiden gick jag i nian, hela min skolgång var hemsk men det var under högstadiet allting hände, de vännerna jag lyckats skrapa ihop övergav mig, mina föräldrar skildes pappa la skulden på mig (vilket jag glömt, mamma var så snäll att påminna mig här om dagen), jag flyttade ifån huset jag bott i sen jag var 9 månader, mor min skaffade en ny mitt i allt annat elände, fram tills detta hade jag nästan haft henne på min sida nu fick jag klara mig själv. Jag började bara må sämre och sämre, tynade bort framför ögonen på alla men ingen såg de. Jag försökte dölja det bra och tydligen gjorde jag ett utomordentligt jobb. Men jag tycker att nån borde ha sett igenom mitt skal, sett att jag inte orkade, att jag ville göra slut på eländet. 

Den vintern kom hon, min räddande ängel. Hon hade valt att göra sin praktik här i Älvsbyn och skulle stanna i fyra veckor. Jag umgicks med henne varenda dagen under den perioden, jag hade funnit en vän som jag kunde lite på. Hon åkte hem och jag började åter igen må piss. Den följande sommaren var den bästa i mitt liv. Ängeln tog med mig på läger, hampeveckan. Under den veckan fick jag uppleva ett under, under ett kvällsmöte togs sten en bort från mitt hjärta, jag gick och tog förbön den kvällen, efter det grät jag floder, jag hade inte gråtit inför någon på drygt 10 år och det kändes så skönt att släppa ut allt. Nu för tiden gråter jag nog jämt, vi varje förbön jag tar. Jag är en riktg lipsill, kanske att jag fortfarande har smärta som måste ut.

Jag har sedan dess åkt på flera läger och aldrig har jag känt sån kärlek som finns på dessa läger. Jag kommer aldrig gå tillbaka på samma väg, aldrig någonsin och varför skulle jag, jag har vänner jag kan lita på, vänner som ställer upp, vänner som ser när något inte är rätt. Jag har världens bästa vänner och jag hoppas jag aldrig mister er.

Min ängel är den jag kan tacka för Hampe, mitt liv kan jag tacka Jesus för. Utan någon av dom skulle jag nog inte sitta här och skriva detta inlägg. Älskar er båda <3

Jag vet att jag kanske tjatar om denna historia men genom att berätta och skriva av mig mår jag bättre. Jag lägger upp videon så ni kanske förstår bättre vad jag snackar om.




"My Jesus bled and died for my sins"

Drive me close

Idag har jag inte idats göra ett dyfft på listan jag skrev igår, får ta tag på rikigt imorrn. Men jag har inte varit lat för det inte. Vaknade av mig själv halv 6, låg dock kvar ett tag och gjortde de jag älskar snozza och drömma sköna drömmar. Efter det blev de frukost vilket är rätt ovanligt för mig när det gäller helger (är inte så bra på att äta de på vardagar heller). Men tänkte att jag kanske ska börja med de nu när vikten ska stiga. Om jag jag inte berättat de så har jag faktiskt varit på mitt första gympass detta år, nu ska de byggas muskler. Jag körde så hårt att kroppen fick en chock och jag blev sjuk, ska kankse tat lite lugnare på tis. Nu lämnade jag ämnet lite ojoj. Efter min frukost gick mor och jag ner på byn och tag fickorna fulla med gratisprover och bestämmde färg till vår fondvägg i köket, har kommit en massa fettfläckar på en billiga tapeten. Det blev ljusgrön botten och sen ska vi (Anton) få måla ett träd eller gren och så jag vi skriva nått fyndigt.

Sen handlade vi och åkte till momo där vi snodde hennes bil för att öva lite, tänkte om jag pluggar på de jag ska göra följande lektion så går den betalda undervisningen lite snabbare och jag kanse hinner innan lovet. Men vi får se...
Jag var väl rätt så bra, kunde backa rakt och i kurva och lite senare med Bengans hjälp så kan ja nu även backa in i en fickparkeringsruta med lite övning så kanske jag klarar bäde backning och inkörning, parkering är något av de värsta jag vet när det gäller bilkörning.

Såg se upp för dårarna alldeles nyss, jag vet inte hur många gånger jag sett den men den blir aldrig dålig, lite som mitt stora feta grekiska bröllop. Nu ligger jag i sängen och tittar på helens små underverk och tänkte nog somna in till den.


Helgen är här...

...men inte blir det så mycket vila för det inte.

Städa rummet
Fysisk arbetsmiljö
Filmanalys
Mönsterkontruktion
Fålla kavajen
Historia uppgift


Bon Nuit

God natt alla vänner, imorron är det en ny underbar dag, den första skoldagen 2010. Hoppas den blir lika rolig som jag föreställt mig. Imorrn kommer en nyfödd Ida att gå på lärkans golv, hoppas jag blir acceperad.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0