Tack för att Du älskar mig
Under Simons predikan idag pratatade han om befrielse, befrielse om att släppa det gamla och släppa på repen du är bunden med. Jag förlät för länge sen de personer som ristade in djupa sår i mitt hjärta, kände att det tar alldeles för mycket energi att vara arg. I och med dopet klippte jag banden med det förflutan och mina missbruk. Så egentligen så mår jag väldigt bra, men det är fortfarande något som inte stämmer. Alla de konsekvenser mitt förflutna gett mig. Jag har svårt att känna kärlek, rädd att bli övergiven och kan inte handskas med människor utan att sår dom. Det är något jag måste lära mig, jobba på, DETTA tar på mina krafter. Det är inget man lär sig över en dag och kommer troligen förfölja mig hela livet, om jag tillåter det, vilket jag så klart inte kommer göra, jag ska jobba stenhårt för att känna mig älskad (jag har kommit så långt att jag vet att det finns ett fåtal som faktiskt kan älska en sån som mig), för att känna att jag aldrig kommer bli ensam att det alltid kommer finnas nån kvar och jag ska jobba ännu hårdare för att inte såra andra, det kanske läter lätt men om spydigheter är det enda man hört är det de enda man känner till. Så jag ber er att inte ta åt er av mina tråkiga kommertarer eller idiotiska ord, jag mer inget illa jag lovar, ta inte åt er. 
När jag sedan var på väg hem tänkte jag på hur otroligt lyckligt lottad jag är, vart jag än befinner mig har jag någon att prata med, vad jag än känner har jag nån att prata med, hur jag än mår har jag någon att prata med, jag går aldrig någonsin ensam, det finns någon som följer med varje steg, varje andetag, varje sekund. Vem skulle göra allt detta om Han inte älskade mig. Tack för att Du älskar mig och att jag alltid kan Lita på att Du finns där för mig när jag behöver Dig.
