Puh
Ni har kanske märkt att det var ett tag sen jag skrev. Det beror på att det är väldigt mycket nu både i skolan och hemma. Vi har tusen arbeten som ska vara klara inom närmaste tiden och mitt liv här hemma håller på att falla ihop. Min pappa är köpberoende, det kanske inte låter så farligt men det är inte lätt att leva med en sådan person. Alla pengar går at till hans köp, min bror har fått vara hans övervakare och kollat igenom kassar när han varit och handlat mat så inget onödigt ligger där. Men vanligt vis så har han redan gömt grejorna innan Anton hunnit dit för att kolla av. Det är som en alkolist som gömmer sin sprit och förnekar att han köper grejor. Detta beroende har påverkat hela familjen. Men Anton är nog den som lider mest eftersom det är hans pengar som ryker, han som ska leva med elendet. Vi var och träffades pappas psykolog i måndags och hon förklarde hur behandlingen gick till och vad som ska göras innan tillfrisknande. Jag trodde att eftersom han sökt hjälp så skulle han bli bra, men ack så fel jag hade redan nästa dag hade han varit och köpt grejor. Nu har Anton fått nog och har flyttat in med mig och mamma. Vill pappa sätta sig i skiten behöver inte Anton följa med. Jag hoppas att han fatta att vi menar allvar.
Det känns inte bra att inte kunna lite på sin egen pappa. Men han har ljugit för oss så många år så jag vet inte om jag nånsin kommer att kunna göra det igen.
Detta problem gör att jag inte kan konsentrera mig och att jag mår både psykiskt och fysikst dåligt just nu. Jag behöver stöd men jag vet inte var jag ska ta det ifrån och jag är så van vid att hålla allt inom mig så det kan vara svårt att ta till sig de stöd man behöver. De mesta stödet vill jag ha från min egen mamma och jag vet att Anton också vill ha hennes hjälp genom detta men då finns det någon som inte låter oss f¨å de stöd vi behöver vilket kommer att trycka ner oss ännu mer.
Så ha lite tålamod med inläggen framöver. Jag tycker att det är väldigt skönt att kunna skriva av sig men det kan hända att jag inte ens orkar att skriva vissa dagar så patient everybody.
Bless
Det känns inte bra att inte kunna lite på sin egen pappa. Men han har ljugit för oss så många år så jag vet inte om jag nånsin kommer att kunna göra det igen.
Detta problem gör att jag inte kan konsentrera mig och att jag mår både psykiskt och fysikst dåligt just nu. Jag behöver stöd men jag vet inte var jag ska ta det ifrån och jag är så van vid att hålla allt inom mig så det kan vara svårt att ta till sig de stöd man behöver. De mesta stödet vill jag ha från min egen mamma och jag vet att Anton också vill ha hennes hjälp genom detta men då finns det någon som inte låter oss f¨å de stöd vi behöver vilket kommer att trycka ner oss ännu mer.
Så ha lite tålamod med inläggen framöver. Jag tycker att det är väldigt skönt att kunna skriva av sig men det kan hända att jag inte ens orkar att skriva vissa dagar så patient everybody.
Bless
Kommentarer
Trackback
