My Ida Emma

I nätter har jag hört något utanför min dörr och legat skräckslagen och sömnlös. Jag har under flera års tid förargat mig på en viss person och för ett tag sen insåg jag att jag har lagt ner alldeles för mycket energi på detta och jag gav helt enkelt upp. Jag är fortfarande arg men orkar inte bry mig längre.
Mitt minskade motstånd gjorde mer skada än jag kunnat tro. Nu tror denne person att han kan komma när han vill och speciellt på nätterna, sent på nätterna. Och snart varenda natt.
Jag mår inte alls bra av detta, jag blir som förlamad på nätterna.
Och de värsta är att jag vet inte var jag ska ta vägen på mornarna. Jag känner mig som en fånge i mitt eget hem, det är jättejobbigt och det är ingen som skulle lyssna på mig om jag skulle ha några invändningar. De skulle bara säga att jag får anpassa mig. Men varför ska jag ligga sömnlös på nätterna för att han inte vill tillbringa sina nätter ensam?? De är jag som bor här, jag ska inte behöva anpassa mig hela tiden. Jag ska inte behöva känna mig som en fånge i mitt eget hem för att nån annan inte kan sova ensam. Jag vet inte vad jag ska göra längre.
Jag skulle så gärna vilja bryta mig ut, en riktig Prison Break!!