My Ida Emma

Nu kommer ännu ett tråkigt inlägg. Jag måste tyvärr säga att jag är på väg att nå botten när som helst. Det tog en sekund för människan att trycka ner mig och han har inte slutat. Jag börjar bli så less och när jag pratar med honom ger han mig bara ett stort hånflin. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag vet inte om jag kan klara av detta längre. Jag har mått så otroligt bra den här sommaren och det är väl för att jag inte varit hemma den största delen av den. Tackar alla fantastiska människor där ute.
Så fort skolan börjar kommer det att bli bättre det vet jag. Jag är borta hela dagarna så ingen kan trycka ner mig här hemma. Och till höstlovet hoppas jag kunna återvända till mitt paradis. 
Jag hoppas tiden kommer gå fort för det är inte roligt att höra hur värdelös man är hur länge som helst. Jag ska försöka hålla mig borta vid 11-12 och efter 3 på dagarn för att bespara mig mer smärta. Får väl börja springa ellar nått.