My Ida Emma

Nu har den börjat, min sjuttonde födelsedag är äntligen här. Och tyvärr så kommer jag att fira början på den i min egen lilla ensamhet. Men sen kommer mamma hem och släkten kommer på besök så vi får se hur dagen tar sig...
Jag har inte så mycket mer att skriva just nu men kommer höra av mig senare.

Bless U

I löw Ross Thomas, jag har sett filmer med han, tv-serier med han och jag kan bara inte slita mig från tv:n. Han började i en american pie film och senare dök han upp på kanal 5 i en surf serie och nu har jag sett en av dom bästa filmer jag sett och han var så klart med. Han är så enormt bra och blir bara bättre och bättre. Jag hoppas att jag kommer att se han en hel del fram över i många filmproduktioner. The cuttering edge hette filmen jag just såg förresten. Löw to him!!

Bless U

Jag lägger upp en bild så ni oxå kan njuta lite av honom :P Och jag vet att bilden kanske är liite utmanande haha men eftersom de va en surfserie så får man ta de som finns xD

Nu kan jag äntligen pusta ut, skjortan är äntligen klar. Jag trodde aldrig att jag skulle klara min deadline den här gången men de gjorde jag och jag hade inte ens bråttom där på slutet, Nu är de vila som gäller eller iallafall till på tisadg när en nu stressperiod, vi ska börja med våran blus och vi har bara tre veckor på sig att hinna göra mönsterkontruktion (vilket tar en väldig tid) och hitta tyg kommer att bli de svåra här... och sen sy ihop den. De är både bra och dåligt att min liknar en skjorta eftersom jag vet hur man syr ihop den men de är inte de lättaste att få den bra med alla små detaljer. 

 Och vet ni?? Imorron går den här tjejen över till att bli sjutton!!! Yess. Det betyder att min dag i dag kommer ängnas åt att städa, baka och handla och allt de som måste göras till ett kalas. Så den där vilan jag skulle ha blev de inte så mycket med :P

Nu måst jag gå och fortsätta med allt de andra, jag hör av mig senare vad jag fick på min sköna skjorta.

Bless U   

Änterligen har jag gjort det jag längtat efter såå länge. När jag klev av bussen rusade jag direkt till affären och köpte glass och chokladsås. Oj oj vad gått det är.... men konsekvernserna är inte de roligaste när man är känslig mot mjölkprodukter. Men just den här gången var det värt det till 100%. Det är tråkigt att det ska behöva vara på detta sätt. När jag tänker efter så har det varit så med allt jag älskar.. älskar milkshake och är laktosintolerant till viss del. Och älskade verkligen att sitta i hästsadeln men vart allergisk. Det är lite underligt egentligen.. :P

Bless U

Jag har nyss börjat att få upp mitt självförtroende till högre höjder (fast inte spec höga) och börjat må bättre och bättre. Och det är jag så otrligt glad för eftersom det finns inget värre än att känna att man inte duger till något, att man är osynlig. Och tack vare mina underbara vänner och vissa i min släkt så har jag kommit ur detta tänket lite grann. Men så igår hände det något... som jag sagt tidigare så har inte min andning varit som den ska. Och igår frågade min mamma mig hon kunde åka bort över natten. Jag svarade då att hon fick göra som hon ville men att jag gärna ville ha någon hemma ifall jag slutar andas mitt i natten. Och det förståd hon då. Så hon berättade då det för den andra parten som hon skulle sova hos. Och vad gör denna person då... jo, går upp och in till mig och frågar vad mitt problem är, varför jag inte låter min mamma sova borta inatt. Och där sjöng allt jag byggt upp. Jag förklarade då samma sak som jag förklarat för min mor och de brydde inte han sig i ett dyfft. han blev arg men "accepterade" detta.  Mamma stannade hemma för min skull. Det dåliga var ju då att jag duschade senare den kvällen och då försvann mina andningsproblem eller i allafall till mamma hade gått och lagt sig. Sen fortsatte plågan. 

Kvällen/natten slutade med att jag som så många nätter förr låg i min säng och kände mig fullständigt värdelös, varför var mitt liv så lite värt i dennes ögon?? Om hon hade åkt iväg och jag slutat andas vad hade då hänt??
Att en enda person kan göra allt detta bara genom några ord. Och nu måste jag börja om från början igen. Jag vet inte om jag någonsinn kommer att klara av dom här helgerna. Jag vill hålla mig borta men de gör min mamma ledsen så just nu vet jag inte vem jag ska prioritera.

Jag måste oxå säga de att redan när jag kom till skolan idag började jag må mycke bättre så under veckorna kommer jag att stärka mig men varannan helg rasar jag en bit. Jag har en sån tur som har en så underbar släkt och sådana vänner som faktiskt bryr sig <3

Bless U

Den här killen skriver helt underbara låtar. För er som sett "förtrollad" så är det han som sjunger på balen.
Det är speciellt en låt som jag fastnat för. Beautiful Disaster, det är helt underbar första gången jag hörde den lyssnade jag inte riktigt på texten men fastnade ändå för den sen när jag hörde vad den handla om kan jag inte sluta lyssna på den. Lyssna på den!!!!!
Har har gjort en hel andra låtar som är värda att ta en funderare till.

Bless U

Nu när jag är sjuk har jag inte haft så mycket att göra så började se på en serie som går på trean "How I Met Your Mother" den är asbra.
Det börjar med att man får se in iframtiden hur en pappa ska berätta hur han och deras mamma träffades, så han berättar en massa historier från våran nutid som inte direkt har så mycket med mamma att göra (jag har sett två och en halv säsong och jag har inte sett hon än). De handlar oxå om pappans bästa vän och hans tjej som varit tillsammans i tio år och som nu ska gifta sig. Sen är de Robin(pappans ex och nu vän) och Barney (en av pappans bästa vänner) Jag vet att jag kan vara lite dålig på att förklara i de här tillståndet men se den så förstår du...

Bless U


 

Varför just idag?? varför?? Jag som äntligen skulle gå ut för en gångs skull. Jag hade varit uppe sent igår för att hitta en perfekt outfit och så händer detta!!! Vaknade som vanligt imorse av alarmet på mobilen, och som jag alltid gör så snoozade jag. Men halvvägs igenom snoozandet hände de, jag började må jättekonstigt. De likande känslan när jag åkt på matförgiftning. Nej nej nej de får inte vara det. Jag inbillade mig själv att jag mådde hur bara som helst. Jag sminkade mig, fixade håret och sen åt frukost i hopp om att illamåendet skulle gå över. Sen tog jag på mig filtar eftersom jag kände mig väldigt frusen medans jag väntade på bussen.
Så fort jag satte busskortet mot kortläsaren kom det tillbaka. Jag gick och satte mig längst bak i bussen och kände hur det bara blev värre och värre. Jag fick panik, ringde hem (ingen svarade), sen ringde jag mamma (upptaget) och till sist mammas jobbmobil (avslagen). Nu fick jag verkligen panik. Jag skickade ett sms om att hon skulle ringa. När jag hade skickat de prova jag att ring igen och det var inte upptaget längre. Hon sa att jag skulle kliva av vid närmsta stopp och sen skulle hon komma och hämta mig.
Jag gjorde som hon sa, vi hade hunnit enda till Pålträsk men de var där jag klev av. Nu mådde jag riktigt illa. Ungefär en kvart senare kom hon (hon hade klivit av sin buss och sen gått hem för att hämta bilen). Så tack mamma för att du ställer upp så för mig.
Väl hemma tog jag alla filtar jag kunde hitta och la mig i min sköna säng. 
Jag mår bättre nu men inte helt återställd än...
Nu har jag lärt mig att jag måste lyssna på min kropp när den säger ifrån för den  har upplevelsen vill jag inte uppleva igen.
Det var såå synd att det skulee hända just idag!!!!!

Bless U

 

Nu har jag gjort nått som jag och många andra inte trodde jag skulle göra. Jo jag har nu gjort ALLA mönsterkonstuktioner och produktbilden på blusen. Jag har oxå hittat sportjackan som jag ska sy. Jag känner mig såå duktig. Och att jag gjorde allt på en dag är ju oxå en prestation i sig... Jag är bara så stolt över mig själv. Jag ska till Pite imorrn så det är bra att jag kan ta det lugnt fram tills dess. Och nu behöver jag inte heller känna lika mycke stress över att inlämningen är bara om nåra veckor och jag är inte på långa vägar klar med skjortan, och eftersom jag nu var såå duktig kan jag nu lägga mer tid på den istället :P

Bless U

Det är otroligt hur jag kan ha mina perioder. För bara nått år sean så höll jag på att baka som en tok, och då menar jagen tok... Och sen tog lusten bara slut från den ena sekunden till den andra. Och nu åter igen har glöden tänds. I går bakade jag en långpannekaka med kokos och idag har jag inte gjort annat än stått i köket, jag har till och med glömt att äta :P Det är sant. Så det blev chokladbollar, rågkakor och till sist scones. Och jag lovar om jag inte varit så otroligt trött nu skulle jag nog stå där i köket vid min bakmaskin än. Men måste få lite sömn för imorron tänkte jag att det skulle bli bullar oxå.

    

Idag är det en dag av minnen. För åtta år sedan kapades planen i New york och störtades in i World Trade Center. För fem år sedan vart våran dåvarande utrikesminister Anna Lindh knivmördad på NK. Samma dag var det oxå några barn som fick sina liv släckta. Det är inget tvivel om att detta är en sorgens dag och att det är många som mist sina liv just den här dagen.
När jag åkte hem dag ägnade jag en tanke åt alla människor som har det riktigt jobbigt idag och det var svårt att inte fälla en tår där i bussen. Och jag hoppas att Gud Fader ser dom som har det jobbigast och tar väl hand om dom.

Bless Them

Nu äntligen har jag fått tillbaka årets första sömnadsuppgift, mina supervackra trosor. Perfekta nu till VM-kvalet. Och vad fick jag nu för betyg på dom?? ett välförtjänt VG yess trodde jag bara skulle få G eftersom jag inte hade nåra fula skärningar. Men jag är väldigt nöjd med dom och kommer fortsätta sy den har typen av plagg :P de va jätte kul!!!

Bless U